Päron på tork

Happ då har man varit ute på den stora vinbergs expeditionen då. Inte en snäcka så långt ögat kunde skönja, men jag vet inte, det kanske är alldeles för sent på säsongen. Skall hålla ögonen öppna ändå annars får jag vänta till våren. Stod och funderade en stund på vad jag skulle göra istället och kom på den briljanta idén att äpplecidervinäger hade varit roligt att prova på att sätta en sats. Drömen slogs snabbt i spillror då jag insåg, eller rättare sagt såg att vi har haft allt för många rådjur i trädgården och allt för lite äpplen för att det skulle räcka till oss båda. Gav mig istället ut på en räd i päronträdet och plockade det som hängde kvar i fruktväg. Skörden blev inte så stor men det räckte för att fylla torken, så nu vankas det det torkade päron till frukostmüslin.  

Dessutom slog jag ett slag för manligheten och satte en surdeg. Den kommer förhoppningsvis vara redo om en vecka om allt går som det ska. Första gången jag försökte mig på att sätta en surdeg letade jag efter ett lämpligt kärl för degen att mullinutta sig i. Och den som söker skall finna eller något i den stilen... Sagt och gjort längst inne i  ett skåp fann jag den perfekta burken eller vad jag trodde var den perfekta burken. I for surdegen och sattes högst upp på en hylla nästan lite i skymundan. Tre matningar blev det innan jag glömde bort den och fann den två veckor senare alldeles grön. Burken som jag hade använt visade sig vara min sambos humidor, tror inte jag behöver gå in på detaljer över hans reaktion men han såg inte på insidenten (som jag brukar vilja kalla den) med blida ögon. Nej nu blir det att fylla burkarna med päron innan jag går och lägger mig.

"Som vanligt är det inte frukten i bilden som har skrivit brevet"