I
somras när jag var här på en blixvist för att bekanta mig lite mer med Älmhult så
vandrade jag runt i dess utkanter. Det är typ ett elljusspår, en massa stigar
hit och dit. Det hade regnat på förmiddagen men nu var det uppehåll och solen
spred varma strålar. I det långa gräset såg jag något som vid första anblick
liknade en liten kotte men när jag tog en närmare titt rörde den på sig.
Tingesten var alldeles brun och kroppen som bar upp snäckan ålade sig idogt
framåt. Tog ett tag att fatta vad det egentligen var som uppenbarades framför
mig, en vinbergssnäcka. Det är inte mycket att laga till en snäcka, man behöver
ett gäng och jag hade bara den här enda så jag lät den vara.
Nu
vet jag att det räcker med en eftersom man kan ta hem dem och låta dem föröka
sig själva, för de är nämligen hermafroditer. Nu missade jag den chansen för jag
gick därifrån utan att ha närmare vetskap om sniglars sexualitet. Har senare hittat en
i trädgården som försvann så fort jag vände ryggen till men ska ge mig ut på en
seriös expedition under veckan för att se om jag inte kan hitta en näve eller
två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar